Att fortsätta att arbeta med fotografiet genom färgläggning, har inneburit ett nytt förhållningssätt. Samtidigt som jag går in i bilden, handgripligen genom tecknandet, så lägger jag ett skikt mellan mig och fotografiet, händelsen den speglar, minnet. För mig handlar färgläggningen om att båda lyfta fram och dölja originalet. Att förbättra ett minne, fylla det med magi. Men också att ladda en bild med den kraft som färg bär med sig. Den färg och de mönster som jag lägger på mina bilder symboliserar det andliga. Där fotografiet återger det verkliga är färgen magin, känslan. Tanken som är utan fysisk form.
  I arbetet med bilderna ställs jag inför frågeställningar

som i hur stor utsträckning jag bör respektera originalbilden. Hur mycket skall färgläggningen inkräkta på fotografiet? Hur mycket skall jag släppa in det andliga, otämjda i vardagen? För mig är färgen en känslobärare. Den har en förmåga att skapa kaos i ordning. Att arbeta med färg på detta sätt är ett försök från min sida att dels söka styra detta kaos, dels att själv låta mig styras. Att intuitivt välja färger och mönster. Det är ett samarbete mellan färgen, bilden och jag själv. De mönster som jag använder mig av är också styrande för läsningen av bilden. De ömsom arbetar med och mot färgerna. En opålitlig struktur.

Rebecka Hallbert, 2011

CV