Första gången jag hörde talas om Leif Eriksson var i slutet av 1950-talet. Det visade sig att han upptäckte Amerika 500 år före Christofer Columbus. Det lärde mig att inte ta allting för givet. Att se världen med roat kritisk blick.
Andra gången jag hörde talas om Leif Eriksson var i början av 1970-talet. På Galerie Prisma IV i Lund och på Galleri Wallner i Malmö såg jag märkliga verk av konstnären Leif Eriksson.
Tredje gången jag hörde talas om Leif Eriksson var i samband med Max Walter Svanberg-projektet. Detta blev en riksangelägenhet och man följde fascinerat rättegångarna och Leif Eriksson fick sitt namn inskrivet i den svenska konsthistorien.
| |
Sen körde det på och 1978 blev Leif bokförläggare med sitt förlag Wedgepress & Cheese. Här ger han ut Artist´s Books och annan smal litteratur av sig själv och andra och den verksamheten gav honom välförtjänt internationellt renommé. Etablerandet av The Swedish Archive of Artist´s Books blev också ett begrepp i konstvärlden till glädje för alla som vill forska på området.
Leif är en öppen generös natur som det är lätt att tycka om. Malmös krogliv hade varit betydligt fattigare på ord, skratt och stora gester om inte Leif befolkat vattenhål som Brogatan med flera. Senast jag hörde och såg Leif var bakom ett vinglas på La Couronne i måndags. Jag ser fram emot nästa gång! |
