Om Jost Vobecks Picturial Turns.
Skannern som symbolisk akt.
En passage genom tiden.
Ner från taket i en dunkelt rum fladdrar långa remsor. De är gjorda av strimlat papper, hämtat från förstasidor urklippta under fyra decennier ur Tysklands största veckotidning, Stern.
Remsorna vrider och vänder sig, ibland syns framsidan, ibland baksidan. De gamla förstasidestexterna har förvandlats till en taktil retning, en symbol för förgången tid.
I det inre rummet hänger en bild bakom remsorna. Den föreställer Shiva och Sakti i en försonande omfamning. På väggen mittemot hänger bilden av Mahakala, urbilden av mörka makter, missbruk och girighet.
Båda bilder ingår i Jost Vobecks bildsvit Augeniale 2008.
Vid utgången ser vi verket Pictorial turns; Ett förvirrande ljusspel - Welcome to cyberspace.
Det är prints ur den digitala världen.
Vi hoppas alla på en gnista evighet, på ett eftersken från det kosmiska rummets andra sida.
Vår blick in i spegeln, in i en orörd och omätbar himmel, förblir en illusion. The worldwideweb är bara ett skuggspel, ett försök att fixera virtuellt.
Moona Man (1976/2010) visar med överraskande enkelhet något av den komplexitet som omger oss och som är karakteristisk för Jost Vobecks bildvärld, där han arbetar med utvidgningen av verket i det virtuella rummet. Detta kan skönjas redan i hans tidiga arbeten; I Polyclagen samlas och bryts ljuset, för att sedan lägga sig som ett nät över hela bildytan.
|
|
Nu, i den digitala bilden, blir de till flimrande ljuslinjer - och universum öppnar sig som ett illuminerat spindelnät.
Det handlar om en utvidgning in i det okända, en anspelning på den mörka materia som omger oss.
Det som först påminner som det vita bruset i en elektronisk bildstörning utvecklar sig till ljusfragment och ljuspunkter, som snabbt drar sig tillbaka.
Men frågan blixtrar till: Vad blir kvar?
Transskriberingen från ett eget bildspråk till ett digitalt språk är ett försök att omvandla denna existensiella fråga till en annan, ställd på ett nytt sätt, med en ny röst.
Bilderna blir därmed samtidigt till en ironisk lek med försvinnandet, med döden och med de slutgiltiga, och ändå öppna frågorna.
I sina arbeten reflekterar Jost Vobeck visuellt över hur de nya bildskapande medierna, screening och scanning förändrar bildupplevelsen.
Hans Pictorial Turns ger oss ett konstnärligt svar på detta.
I denna den ”andra generationens” Jost Vobeckbilder förskjuts tid- och rumsrelationerna. Hans bildvärld skildrar vår världs allt mer förtätade nät. I Pictorial Turns har han visuellt-intuitivt skapat en subjektiv bildverklighet på digitaliserad nivå; En antivärld i cyberspace av obegriplig skönhet.
”Detta finns, eftersom det andra finns!”, har han skrivit på dörren till sin ateljé.
(”Dies ist, weil jenes ist!”).
| |
Berlin, maj 2010
Doris Blank |
|
|
| |
|
